ANNICA.NU

Får börja med att säga att jag är väldigt nöjd med frisyren och färgen. Resultatet är jag alltså HELT nöjd med. MEN…. själva besöket lämnar mycket att önska. Jag snackade ju om den ultimata lyxen och flärdfullhet i tidigare inlägg. Fnyyys. Den frisörsalong jag går till är extremt liten till ytan, fördelat på 2 våningar. Jag blev halvstörd av illskrikande bebis (max 5 veckor gammal) och typ 4-årig högljudd storasyster. Men de tedde sig som en “smekning” i jämförelse med vad komma skulle. Precis när jag börjar få mina slingor på plats kommer de - “the kids from hell”!!! Allvarligt talat - det var de mest ouppfostrade, jobbiga, högljudda, jävliga syskonpar jag träffat på! Min frissa påpekade lite försynt till föräldrarna att ljudnivån var i överkant (i överkant - den var tinitusskapande!!). Pappan bara garvade och sa att de brukar vara högljuddare på dagis… Jag sa lite snällt att detta var inget dagis… men tror någon att föräldrarna sa till grabbarna en enda gång? Nä, så jäkla ouppfostrade barn har jag sällan skådat. De var där läääänge. Vi bytte våning för att slippa dem - men ljudnivån var mördande. Min mobiltelefon hördes inte, ena dottern sökte mig flera gånger under 1,5 timma. Hörde den först när “familjen-from-hell” gått!
Jag har lust att låta dem betala en bit av min frisörsräkning - de förstörde hela jävla nöjet…. För att inte tala om hur slutkörd jag var efteråt, med huvudvärk. Well - resultatet kunde ju blivit som ett penntroll som grädde på moset. Men det blev det ju inte. Nu har jag axellångt, uppklippt hår med graderad lugg. Slingorna är “feta” några mörkt mörkt bruna och några fler riktigt blonda…. Bild kommer säkert någon gång detta decennium :)

PS - min frissa är gravid med sitt första barn. Fick övertyga henne om att alla barn absolut inte är sådana. Hon var riktigt skärrad :)

När jag för 2 veckor sedan invigde en ny klänning utropade maken: “Skall du ha på dig den där???! Men herregud du ser ju ut som Barbamamma!!”. Efter några minuter sa han sedan “Nä föresten du ser ut som Muminmamman, inte nog med klänningen, du är ju väskfixerad också”.

I morse när klänningen åkte på tittade han bara på mig och sa “Kyllää!!” och tänk jag förstod preciiis vad han menade…. Så jag svarade bara “Kiitos” :)

Faktum är att jag kommit till insikten att de flesta kvinnor jag vet klär upp sig - för andra kvinnors ögon. Männen skulle ofta se oss i helt andra kreationer. Ja, först och främst klär man sig för sin egen skull, men visst tänker man på det intryck man ger andra. Och då är det faktiskt oftast kvinnornas åsikt man tänker på. Ja, sådan är i alla fall jag.

“Hyvää hilta”!