I am living in a material world…
… and I am a material girl. Ja så sjunger ju Madonna, och jag sjunger med. Tänk lite shopping av småpryttlar är så upplyftande. Faktum är att jag har vänner som ringer mig och frågar om öppettider på olika affärer. “Jamen varför kollar du inte på Internet eller ringer affären?” “Men det går ju snabbare att ringa dig - du kan ju alla affärer…” Det är verkligen överdrivet, men jag älskar att shoppa, det är sant. Snabbade mig ner på stan på lunchen. Jag “gör en Polly” och visar fångsten på bild:

Dagens inköp
6 teburkar, 1 foundation, 2 tekulor (en i bild) 2 små fat att ställa tekulorna i (ett på bild), 4 pocketböcker, 3 ljuslyktor och nästan bäst av allt… FilippaK kaffemuggar i hösten/vinterns kollektion. Mörkt, mörkt mörkblåmönstrade. Coola. Nu har vi 13 sådana muggar, ja köpte dussinet fullt från början men har kraschat en. Våren/sommarens kollektion var ljusrosa och inte något jag direkt ville ha. Kul idé att de kommer ut med ett eller två mönster per klädkollektion och då säljs de bara under den begränsade perioden, kanske mer smart än kul om man tänker efter. Skapar ju ett köpsug även för den som en gång börja köpa kopparna. Jag gillar dem i vilket fall som helst :)

Ljuslyktorna i närbild

Tekannan som köptes förra veckan
När 13-åriga dottern på allvar tror att Disturbed (fråga inte…) gjort en cover på Alcazars låt “Land of confusion”, då är det dax för pappan att rycka in och rota fram originalet med Genesis ur CD-gömmorna. Bägge döttrarna var djupt impade :) Det lär inte hålla många år till - att imponera döttrarna alltså :) Disturbed, System of a down, Linkin Park, Limp Bizkit - där har du 13-åringens musiksmak. Behöver jag nämna att hon i stort sett enbart har jeansfärgade och kolsvarta kläder? Hon går under smeknamn “Svartrockaren” här hemma just nu. Nåväl, sådan mor sådan dotter. Har ju en liten punkperiod (well, punk light) i mitt liv också… Och faktum är att många av banden hon gillar har jag defenitivt inget emot att lyssna på.
Tillbaka till inköpen… Bokvalet föll denna gång på “Hemma hos Martina” av Martina Haag (är väl ensam i Sverige om att inte läst den ännu), “Mina ex” av Jane Moore (lättviktigt värre, brukar vara underhållande men lättflyktiga bagateller), “Trekant” av Mian Lodalen (Gillade Smulklubbens skamlösa systrar) och “Det är fortfarnde ingen ordning på mina papper” av Bodil Malmsten (läser ju hennes blogg och är nyfiken efter “Priset på vatten i Finistére). Det fanns ytterligare ett gäng jag gärna skulle tagit med mig hem från Akademibokhandeln, det lovar ju gott inför nästa månads pocketköp.
Glömde nästan dagens dyraste inköp alla kategorier. En ny bärbar telefon. Vi har en till varje våning. I somras när jag målade huset fick jag telefon, när jag talat färdigt sträckte jag in armen från altandörren och la telefonen på köksbänken, men inte tillräckligt långt in. Det är nämligen vibratorfunktion när det ringer, och när det ringde nästa gång - då förflyttade sig telefonuslingen rätt över bänkkanten, trillade ner och landade…. rätt i hundarnas vattenskål. Bingo! Ericssons bärbara telefoner är inte vattentäta. Om ni levde i den villfarelsen vill säga… Ersättning av vattenskadad telefon fick avsluta dagens shoppingrunda.
För övrigt höll bägge barnen på att svimma av glädje över stundande skidsemester. Kul värre.
Vi är några av de lyckliga som hade turen att få tag i de hett eftertraktade biljetterna till konsert i
