Nytt kontantkort beställt till dottern. Talat med skolan, de tar upp händelsen på fredagssamlingen. Det har hänt att försvunna mobiler dykt upp efter dessa samtal, men det är väl att hoppas för mycket. Polisanmälan gjord. Kan ju få ut lite på hemförsäkringen, alla bäckar små. Sedan vill jag hurra högt för Djuice. De har så trevlig kundtjänst. Killen där tyckte synd om Jessica och förde över resterande saldo på kontantkortet till hennes nya. Det är inte normal policy – men man tackar och bockar! Så trevligt gjort. Dessutom bedyrar Jessica att det absolut inte gör något att hon nu får köra på lillasysters äldsta telefon – utan färgdisplay och naturligtvis utan kamera. Har iofs 2 äldre kameratelefoner liggande i källaren (vi är storförburkare av elektronik i vår familj – OK?!) men de är operatörslåsta och Vodafone är inte en operatör jag gillar längre… Möjligen kan jag tänka mig att skicka iväg telefonen för upplåsning, kostar ca 150:- men det får i så fall Jessica stå för och då damen i fråga har en nästa splitter ny digitalkamera (fråga inte – OK?!) så är det nog inte nödvändigt. Det som är nödvändigt är att få ringa sina älskade kompisar….
Ikväll är det hockey igen! Blir säkert en tuff match mot Kristianstad. Jag och Stephan går själva då Josefin har övernattningsparty på skolan och Jessica är helt ointresserad av sport, ja i alla fall är 3 hela perioder inget för henne, är alla gånger hellre med kompisar.
Skulle tränat igår. Min väninna hade feber så jag skulle gå själv men jag var extremtrött så det blev inget. OK? Nytt försök på söndag kväll med väninna. Annars skall jag gå själv. Lovar!
Sedan hamnade jag igår på en sida som gör att alla mina utsvävningar om fastighetsskatt, förlorade mobiltelefoner och extra kilon tappar det mesta av intresse. Fastnade och läste i stort sett hela dagboken över 1,5 år. Helt rakt upp och ner berättar Sara och Patric om Patrics hjärntumör. Det är så naket och brutalt osentimentalt… Jag hade svårt att somna igår och resten läste jag i morse. Redan från början vet man att det inte går bra. Patric avlider och Sara blir ensam med de två barnen. Jag har haft en klump i magen hela dagen och det ligger i bakhuvudet. Det där är en vanlig familj precis som vi, det kunde varit vi eller någon nära bekant. Livet får helt plötsligt en helt ny vändning och vardagen är helt ikullkastad, ekonomi, relationer och allt. Säger som på TV – känsliga tittare varnas, men jag uppmanar ändå till ett besök hos Sara och Patric.
Efter det känns det mesta ytligt. Så nu skall jag ta mig en kaffe och ett äpple. Lunchen bestod nämligen av en Ready To Drink Naturdiet Vanilj…. och eftermiddagsfikat skall bestå av en Naturdiet Caramellbar – resterande personalstyrka skall äta tårta – så vet ni!
Tackar dessutom alla som så snällt gav sig till känna i kommentarer efter min uppmaning. Kul att veta vem som läser :)
