ANNICA.NU

Min käre make är bara för gullig. Han är ledig idag. Kanske tycker han lite synd om mig som slavar på kontoret, eller så är han bara så omtänksam ändå. Han ringde nyss och sa att han köpt CD:n med Laleh som jag så gärna ville ha. Gulligt va?

Dessutom kom en kollega in och gav mig en stor påse egenplockade kantareller. Bara sådär!

En ännu mer oväntad present fick jag av en för mig helt obekant man. Parkerade utanför banken på lunchen, då öppnade han min bildörr och gav mig en parkeringslapp med 1,5 timmas parkeringstid kvar på! Bara sådär!

Borde kanske köpa en lott idag?

… och det känner jag med all önskvärd tydlighet idag. Yes - tränade äntligen igår. Och det känns idag kan jag meddela. När jag och Martina var på gymmet så slår det mig plötsligt “jag gillar ju detta” ja, det visste jag ju innan också. Men varför gör jag sådana dumma träningsuppehåll då? Jag gillar genuint att träna. Speciellt gym och klasser typ Body Combat (blir väl Ki på F&S). Tycker att uppehållen i vila är det tråkigast på gymmet - att köra så jag nästan tuppar av, det gillar jag däremot. Wierd… Sedan vet jag ju att orsaken till att jag börjar slarva är att det tar tid att träna. Det är ett jäkla pusslande med “äta först eller träna först, ungarnas läxor - oj får vi besök, men träningen då”. Men jag skall verkligen försöka hänga i och åtminstone köra 2 ggr i veckan. Det är uppenbart att jag behöver träna axlar och allt i överkroppen. Min musarm gör sig verkligen påmind. Vid nackstretchingen höll jag på att börja lipa.

På söndag är det dags igen. Jag längtar faktiskt redan….